Kan man inte göra allt får man göra det man kan

Bosse Lundkvist tänkte som många andra att bra karl reder sig själv, men efter en stroke förändrades det mesta i tillvaron. Idag är han inriktad på att få vardagen att fungera. Som stöd har han sin hustru Berit och en rad viktiga hjälpmedel.

Livet gör inte alltid som vi vill. Men när det verkligen händer något blir det oss extra kärt. 2011 fick Bosse Lundkvist en stroke och höger sida förlamades. Han kan utan svårighet räkna upp ett antal tillfällen när han inte trodde han skulle komma hem från sjukhuset, men varenda gång hade han fel. Idag räcker det långt att få sitta här vid köksbordet och dricka kaffe.

– Det är Berit som är huvudpersonen i detta. Utan hennes stöd vet jag inte hur det här hade gått, säger Bosse och blir märkbart rörd. Äsch, jag gråter mer nu efter stroken. Skrattar mer också kanske.

Hustrun Berit intygar, jo nog har han förändrats säger hon, han var kaxigare förr. Men även om det kostat på så tror de båda två att förändringen blivit till det bättre. Det är tungt vissa dagar, det är klart. Men att sitta och sörja hur det var en gång, det ligger inte för någon av dem. Tillsammans har de anpassat sitt liv efter hur det ser ut just nu.

Bosse

Bred syn på hjälpmedel

Att underlätta är självklart för Bosse och han är glad över allt som gör höjer livskvaliteten i hans vardag. En höj- och sänkbar fåtölj, justerbara sängar och en röd rollator ingår i ”maskinparken”. För att inte tala om den bärbara dator som han använder dagligen.

2013 fick jag kompression i ryggen till följd av benskörhet och kom i samband med det ökad kontakt med Aktiv Ortopedteknik och fick prova ut en korsett som gjorde att han såg ut som en månfarare. Då kom Anna Mortimer som en räddande ängel med en mycket bättre korsett. Då fick jag stabilitet och mådde mycket bättre. Även när det gällde stöd för foten förbättrade stödet.

Två av sina hjälpmedel har han fått hjälp att prova ut på Aktiv Ortopedteknik i Katrineholm.

– Många äldre är ju väldigt envisa och ska absolut inte ta emot hjälpmedel. Till dem kan jag bara säga att de ska ändra på sig! Men skadan i ryggen fick jag för att jag inte använde rollatorn utan envisades med kryckan. Så dumt! Mina hjälpmedel och skydd gör väldigt stor skillnad för mig. Dels har jag det här bältet, som gör att jag blir stabil trots min benskörhet, dels ett skydd som gör att foten hänger med när jag går.

bo

Bosse sticker inte under stol med att han alltid varit lite fåfäng.

– Jag vill inte köpa min jacka där alla andra handlar… och jag vill inte att det syns att min fot faller utåt. Så den här skenan är viktig för mig. Jag känner mig mer normal helt enkelt.

Anna Mortimer är ortopedingenjör på Aktiv i Katrineholm och tycker mycket om att samarbeta med Bosse.

– Han är så positiv och trevlig när vi ses och kan samtidigt säga ifrån om det är något som inte passar. Den kommunikationen är så avgörande, att användaren kan ge feedback. Det gör att jag kommer längre i att hitta bästa tänkbara lösning.

I Bosses fall har Anna och hennes kollegor dels provat ut en ryggortos som förstärker muskelkorsetten (musklerna i ryggen), dels en ortos som ger stöd åt foten, som ofta faller utåt eller släpar till följd av en stroke, så kallad droppfot.

För Bosse är kontakten med Anna värdefull.

– Hon ordnar och fixar, gör alltid lite mer än hon måste. Det klart att det är viktigt för mig! Senast såg hon till att jag fick bra pris på ett par riktigt bra skor. Inlägg har hon också ordnat. Hon ställer upp i alla väder.


Nya insikter

Till de som nyligen fått en stroke vill Bosse förmedla en viktig insikt. Att även om man plötsligt inte kan göra en massa saker som var självklara tidigare, så är det viktigt att göra det man kan. Det stärker självförtroendet, gör att man blir lite gladare, och träningen i sig är viktig för muskler och leder. Som att diska, något som Bosse erkänner att han sällan gjorde tidigare. Han är inte sen att dra på sig förklädet och visa.

– Det här går fint, säger Bosse och sätter försiktigt finporslinet i diskstället. Det är sällan det går sönder något, det försäkrar han.

Ja tyvärr, säger Berit, som faktiskt önskar att mer gick i golvet. Man har ju alldeles för mycket av det mesta säger hon och hjälper Bosse av med förklädet.

Att försöka komma ut dagligen är också viktigt. Vi tar en promenad på Djulö i det vackra vinterljuset.

– Kom fram här Berit, så att alla ser hur vacker du är, ropar Bosse och strålar med ögonen. Det var det första jag tänkte när jag såg henne 1961.