Gåskolan på RehabCenter Sfären – ett kunskapscenter med livsglädje

Det finns så många aspekter av att gå – och många av dem är helt mentala. På Gåskolan tränar man det man behöver, så länge man behöver. Möt Lena Gudmundsson som smittar alla med sitt intresse för gång. För nog ska det gå!

Att lära sig gå med protes efter en amputation kräver träning, både fysiskt och mentalt. Vid Gåskolan på RehabCenter Sfären i Stockholm tränar man så länge man behöver. Vi möter Lena Gudmundson som är en av Gåskolans sjukgymnaster. Under gymnasietiden hade Lena Gudmundson en skolkamrat som dansade balett.
– Å, hon gick så snyggt! Jag fascinerades tidigt av det här med gång, hållning och hur människor rör sig, berättar Lena som är en av tre sjukgymnaster på Gåskolan.

Det här med hur vi går, det är väldigt personligt. När Lena får frågan vad alla gående ska tänka på när de går så börjar ögonen glittra. Det här gillar hon.
– Man hör redan på stegen vem som kommer, eller hur? Varje människa har ett unikt gångmönster. Den som vill gå snyggt ska gå ergonomiskt och ekonomiskt, det vill säga utnyttja kroppens strukturer på bästa sätt.

Lena liknar det vid att vi har en sol över hjärtat som skiner framåt och uppåt. Den ska vi visa för alla vi möter! Resten löser sig av sig självt; den som visar sin sol, den sträcker på sig, får en bra hållning, fin kurvatur och svikt och utnyttjar muskler, leder och ligament på bästa sätt istället för att sjunka ihop, bli kutryggig och få ont. Men för de som kommer till Gåskolan löser sig inte gången av sig självt, här behövs övning. Gåskolan vänder sig till människor som är amputerade (eller ska amputeras) och som behöver träna på att röra sig med protes.

– Vi fungerar som ett kunskapscenter inom området. Patienterna amputeras på sjukhus runt om i Stockholm och hamnar på olika rehabiliteringsenheter. När såret har läkt kommer de till oss, ofta via remiss, men de kan också ta kontakt själva.

På Gåskolan tränar man så länge man behöver. Har man väl skrivits in så kan man alltid komma tillbaka. Vid uppföljningar kan sjukgymnasten hålla koll på om protesen skaver, behöver justeras eller bytas ut. En protes som gör ont blir sannolikt kvar i garderoben.

Vid första besöket sätter sjukgymnasten och ibland ortopedingenjören tillsammans med protesbäraren upp behandlingsmål. Vad är det protesbäraren vill uppnå med sin protes? Det kan vara allt från att klara av att förflytta sig inomhus mellan rullstol och säng till att återgå till arbete och fritidsintressen. Olika bärare har olika förutsättningar och både träningen och protesen behöver anpassas efter dem.

Den som börjar gå med protes måste lära sig att gå på nytt igen och det kan ta tid. En svårighet kan vara att man har problem med att återställa mittpunkten i kroppen. För den som har haft ont länge och blivit amputerad flyttas helt naturligt tyngdpunkten till den sida som är kvar. För att komma tillrätta med detta är balans- och tyngdöverföringar till god hjälp. Som en första övning på Gåskolan får man gå i barren där det är stadigt och tryggt.

– Redan här ser vi sjukgymnaster en hel del. Hur mycket vågar den här personen? Hur belastar han eller hon? Verkar det göra ont någonstans? Allt efter som gången utvecklas kommer ortopedingenjören in och gör justeringar på protesen.

Nästa steg kan vara en rollator, sedan två kryckor, sedan en käpp, sedan ingenting alls. Sedan kan det handla om att ta sig över hinder, gå på varierat underlag, gå ut på gården, åka kommunalt, gå i skogen, allt beroende av behov och intresse. Lena berättar att i början är det sjukgymnast och ortopedingenjör som är experter, men efterhand byts rollerna och det blir protesbäraren som känner sin protes bäst.

– Det är protesbäraren som ska styra protesen, inte tvärtom! Alla de tekniska finesserna på protesen är gjorda för att man ska belasta den, fjuttar man bara så svarar den inte. Det här är en process som handlar om att våga lita på protesen. Och att acceptera – det är så här jag tar mig fram med min protes.

En människa som kan gå med sin protes blir mer självständig och aktiv. I förlängningen handlar det både om livskvalitet och om samhällsekonomi. En amputation kan i några fall leda till att man tar ett ökat ansvar för sin hälsa; här kan Gåskolan betyda väldigt mycket.

Hur långt kan man komma med en protes då?

– I princip vart som helst, säger Lena.

 

Gåskolan erbjuder träning för vuxna och barn som är benamputerade. Verksamheten drivs idag i Bräcke Diakonis regi och heter numera RehabCenter Sfären. Med erfarna, kompetenta och engagerade team med ortopedläkare, sjukgymnaster och ortopedingenjörer erbjuds patienter träning och vägledning för alla situationer i det dagliga livet. Läs mer om verksamheten på www.brackediakoni.se.